Nu värmer vårsolen ordentligt. Vi är ett stort och förväntansfullt gäng som samlas i ingången till Ystad Konstmuseum för en rundvandring med nye chefen Jan Stene. Han har ju varit och hållit föredrag hos oss tidigare i år – dock går ju inget upp mot att möta honom på hans väldigt publika arbetsplats.
Thomas Lantz var vänlig nog att förse oss med två rejäla smörgåstårtor. Efter att ha ätit rent på fat och serveringsfat, snackat och en kaffe på maten bar det iväg i byggnaden. Jan kom flera gånger in på vikten av en god pedagogisk verksamhet för att möta besökarna på bästa sätt. Han har två stycken i sitt team om tio personer. Så vi pratade inte bara om konsten vi såg utan även hur man möter den.
För mig som anser att konst, liksom all kultur och kunskap, är något som skall erövras var det märkligt att höra språkbruket ”att få kultur”. Får ta upp det med Jan framöver. Även fördelningen av skattemedel är en intressant fråga att diskutera vidare. Även här fick jag mig en tankeställare av Jans betraktelser över tillvaron för en konstmuseumschef. Har själv alltid resonerat som så att har man ändliga resurser, och därför måste fördelas, bör barnen komma i första rummet.
I det folktomma museet, stängt på måndagar och gratis inträde på fredagar, tog vi oss till översta våningens ”Människor och andra djur” (till 6 april), Hanna Berlings ”Hannas Ark” med vaxdjur i en båt (till 12 april) på andra våningen för att efter att ha gått igenom hela denna våning hamna framför mastodontverket ”Skånska dragoner rida till bad. Jag har alltid gillat konst som jag älskar eller hatar. Det vill säga den måste beröra mig starkt för att vara intressant. För mig är ”dragontavlan” både och – fantastiska partier blandas med rena plattityder. Helt klart ett viktigt kännemärke för även det framtida Ystad Konstmuseum.
Men ni som jag äger ju rätten till er upplevelse. Jag är övertygad om att vi alla som var där berördes på helt olika sätt av det vi såg och upplevde. Tror dock vi kan vara ense med Jan Stene om att lokalerna skulle må väldigt bra av en rejäl uppryckning i en annars fin yttre form. Det luktade både unket på sina ställen liksom putsen hade ramlat ner på andra, så man började ana konstruktionen under.
Ett besök utanför de reguljära luncherna är alltid stimulerande. Extra stimulerande är det med en ”besöksledare” som gav så många olika aspekter att tänka över liksom han med sin personlighet gör att man känner att det här museet blir det spännande att följa på dess resa framöver. Kan, vill, Jan bli medlem i vår klubb så skulle vi ju kunna följa allt detta så mycket bättre med ytterligare en kompetens kring vårt lunchbord.
Stort och varmt tack Jan för att vi kunde få en sådan fin dag som vi fick hos Dig på Konstmuseet. Nästa vecka välkomnar vi Estradören och mycket annat Mikael Neumann, som skall tala om sin nya bok. Välkommen åter till oss igen Mikael, vi ser mycket fram emot att ses. Och förstås varmt välkomna önskas alla medlemmar och gäster. Måndagen den 23e mars. På Saltan. Som vanligt.
Kåserat: Peter Apell
Bild: Bruno Beijer