Ego har väl länge varit ett ord med relativt negativ klang. Ego som från latinets ord för jag och också ursprunget till vårt jag. Här visar dagens föredragshållare Lena Grahn vilken sprängkraft det finns i ordet genom att berätta om sitt liv, sina livsval och sina innersta tankar. I själva verket är egoföredraget något av en Rotaryklubbs innersta själ. Att en ny medlem porträtterar sig själv för oss som redan är medlemmar.

Lena kom till världen i Tranemo 1967, en ort i Västergötland på gränsen till Småland i öster. Namnet är precis vad det låter – mon där tranorna håller till. Första belägg 1413 Tranumoo sokn. Mo var på den tiden även en beteckning för våtmark även om vi idag ser en mo mer som en sandslätt.

Vacker bygd för den som likt Lena tagit till sig skogens tjusning. Inte bara tjusning. Häromåret studerade man vad en promenad i skogen jämfört med staden innebär för en stressad hjärna. Skogen var överlägset bäst sett ur de mätdata som erhölls. Påminner om förra gångens måndagsmöte om naturens läkande kraft och vad jag framhöll att de människor som har gener som innebär att de inte kan se skogens skönhet kommer evolutionärt att rensas ut. Likt jag själv.

Bor man i Tranemo blir det gymnasium i Ulricehamn. Orten som uppkallades 1741 till minne av drottning Ulrika Eleonora som dog detta år hette tidigare Bogesund. Efter Ulricehamn, au pair i England och sedan en femårig utbildning till lärare (fjärde till nionde klass) i Svenska, Engelska och Franska i Göteborg. Förresten au pair är som läsaren vet franska och har en betydelse som innebär ”jämlik med/i paritet med”. Verkar inte på Lenas berättelse, eller andra jag hört att förhållandet för en au pair i sin värdfamiljen präglas direkt av dessa tankar. Hur som helst Engelskan fick utvecklas i bästa möjliga miljö!

Givet vi fick information om de hårt arbetande musikern och kokerskan som var Lenas föräldrar höjer man inte på ögonbrynen att Lena tänkte sig att göra en gärning för det uppväxande släktet. I över tre decennier höll hon ut som lärare innan politiker och byråkrater gjort sitt för att helt ta glädjen ur jobbet – för henne som så många andra som vittnar om samma utveckling. Inte bara i skolan utan i samhället i stort. Yrke efter yrke håller på att tappa sin själ i denna ständiga utarmning av vad engagemang och kunskap innebär för ens jobb. Vi kan inte alla sitta och surfa från morgon till kväll.

Lena gör nu något riktigt stort. Inte för att hon slängt kryckorna hon hade på 50-årskalaset efter en häloperation utan att hon faktiskt bestämmer sig för att göra något annat i livet. Är det strulet med tidigare män, fyrabarnsmor som hon är, eller cancerkampen spelar egentligen mindre roll. Hon gör vad många av oss inte skulle våga – sadlar om helt och öppnar ett B&B i Glemmingebro. En by med för många fartbulor där ute på slätten, i stark kontrast till skogen hon älskar. Men jag tror hon nu likväl i sin roll som lärare älskar att ha med människor att göra – särskilt de som vill växa lite mer. Hennes B&B har 15 rum inredda och döpta med associationer till olika svenska, engelska och franska författare. Vi ser väggar med tusentals böcker – Lenas riktigt stora intresse varför hennes variant av B&B skall utläsas som ”bädd & böcker”.

Bara tanken på att fixa några rum får de flesta av oss att fundera några varv till. Det är ju ett sisyfosarbete att sköta en verksamhet av den här arten och vem skulle kunna göra det mer entusiastiskt och med värme än dagens föredragshållare och nya medlem Lena Grahn.

Till sist tycker jag det var kul att hon som bakgrund till sina bilder väljer ett skogstema där den för mig bajsande hunden enligt presidenten tydligen var en ekorre!

Text: Peter Apell
Bild: Bruno Beijer