Så går vi in i årets andra månad med en isande sydöst som härjat över en vecka och ingen bättring i sikte. Till min glädje tog dock fyksnön helt slut i helgen, varför jag nu kan hålla vår infart öppen igen. Dock täcks allt av ett grått lager jordpartiklar från den oplöjda åkern.
Så klubbesöket av Jan Stene, ny chef för Ystad Konstmuseum, värmer en frusen själ. Inte bara för de stora frågorna kring vad ett konstmuseum skall vara i en värld där alla verkar leva i sina egna bubblor. Jan har också en sällsynt förmåga till nutidsanalys och skärpa i argumenten. Jag konstaterar att Rotarybubblan har hål – här får man höra föredrag man aldrig ens drömt om.
Född filmare gjorde en målning att Jan numera har tillbringat trettio år med samtidskonst. Konstmuseumchef innebär kontakt med både publik, politiken och hur man ställer sig till ortens historia. Tavlan den stora, kommer på tal, har inte blivit ett dragplåster (ännu!). Kanske inte bara jag tycker den är problematisk. Vad vill konstnären säga mig, genom att måla ett naket ridotränat gäng enligt mina hästforskande kollegor.
Att i en tid när nästan alla konstyttringar blandas ihop i en jättelik kulturbubbla, till skillnad från tiden före internet, ta på sig uppgiften att nå alla grupper av presumtiva besökare är i sig ett grannlaga arbete och ett som inger respekt. I sammanhanget rekommenderar Jan ”The long tail” av Wired-redaktören Chris Andersson (2004).
Ursprungligen ett statistiskt begrepp stötte jag på svansen i hur ofta ord förekommer i språket. I Engelskan är ”the” vanligast (7%), nästa ord ”of” hälften så ofta (3,5%), tredje ordet hälften av det …. En kurva över detta avtar väldigt långsamt och får därmed en lång svans till skillnad från många andra sannolikhetsfördelningar.
Jan tar med oss på en intressant resa hur vi börjat tänka annorlunda genom internet och hur AI påverkar våra resonemang, Han tycker det viktigaste är hur vi uppfattar konst som i grunden är fysisk. Samtidigt leder denna internetisering till en pånyttfödelse för mer analoga lagringssätt som t.ex. vinylskivor. Vi verkar söka den mer ursprungliga (äkta?) upplevelsen.
Jan sätter in Konstmuseumets möjliga utveckling i ett internationell, nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Det senare i betydelsen att titta utanför den omedelbara myllan. En intressant diskussion uppstår med lyssnarna kring skillnaden konsthall (vår tids vindflöjel) och konstmuseum (historisk skyldighet).
I den soliga medvinden på väg hem tänker jag på ett citat av Elmer Diktonius: ”om konstens syfte endast var att bedöva och få oss att glömma livet, då vore ett hammarslag i skallen den mest effektiva konsten”. Det blir därför spännande att följa vad Jan kan göra av Ystads konstmuseum. För en stor risk med en kommunal verksamhet är vad jag ser längsmed stranden på Kustvägen:
Den vitgråa issörjan släpper sirapssegt igenom havets vågrörelse innan det hela fryser vid kontakten med fastlandsisen.
Stort och varmt tack Jan för en mycket uppskattad presentation. Att Du var uppskattad tror jag nog att Du kunde märka. Nästa vecka, den 9e februari, hälsar vi Leif Mazetti-Nissen varmt välkommen. Som framgår av Leifs efternamn så är det godis som står på Agendan. Varmt välkommen Leif. Och varmt välkommen hälsas alla medlemmar, rotarianer och gäster. På Saltan. Som vanligt.
Text: Peter Apell
Bild: Bruno Beijer
Att i en tid när nästan alla konstyttringar blandas ihop i en jättelik kulturbubbla, till skillnad från tiden före internet, ta på sig uppgiften att nå alla grupper av presumtiva besökare är i sig ett grannlaga arbete och ett som inger respekt. I sammanhanget rekommenderar Jan ”The long tail” av Wired-redaktören Chris Andersson (2004).
Ursprungligen ett statistiskt begrepp stötte jag på svansen i hur ofta ord förekommer i språket. I Engelskan är ”the” vanligast (7%), nästa ord ”of” hälften så ofta (3,5%), tredje ordet hälften av det …. En kurva över detta avtar väldigt långsamt och får därmed en lång svans till skillnad från många andra sannolikhetsfördelningar.
Jan tar med oss på en intressant resa hur vi börjat tänka annorlunda genom internet och hur AI påverkar våra resonemang, Han tycker det viktigaste är hur vi uppfattar konst som i grunden är fysisk. Samtidigt leder denna internetisering till en pånyttfödelse för mer analoga lagringssätt som t.ex. vinylskivor. Vi verkar söka den mer ursprungliga (äkta?) upplevelsen.
Jan sätter in Konstmuseumets möjliga utveckling i ett internationell, nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Det senare i betydelsen att titta utanför den omedelbara myllan. En intressant diskussion uppstår med lyssnarna kring skillnaden konsthall (vår tids vindflöjel) och konstmuseum (historisk skyldighet).
I den soliga medvinden på väg hem tänker jag på ett citat av Elmer Diktonius: ”om konstens syfte endast var att bedöva och få oss att glömma livet, då vore ett hammarslag i skallen den mest effektiva konsten”. Det blir därför spännande att följa vad Jan kan göra av Ystads konstmuseum. För en stor risk med en kommunal verksamhet är vad jag ser längsmed stranden på Kustvägen:
Den vitgråa issörjan släpper sirapssegt igenom havets vågrörelse innan det hela fryser vid kontakten med fastlandsisen.
Stort och varmt tack Jan för en mycket uppskattad presentation. Att Du var uppskattad tror jag nog att Du kunde märka. Nästa vecka, den 9e februari, hälsar vi Leif Mazetti-Nissen varmt välkommen. Som framgår av Leifs efternamn så är det godis som står på Agendan. Varmt välkommen Leif. Och varmt välkommen hälsas alla medlemmar, rotarianer och gäster. På Saltan. Som vanligt.
Text: Peter Apell
Bild: Bruno Beijer