Grön är som ord besläktat med både gro och gräs och fanns redan i fornsvenskan med indoeuropeiskt ursprung ”att växa”. Erik den Röde, far till Leif Eriksson, blev fredlös på Island och lär då ha dragit till Grönland 30 mil västerut, i slutet av 900-talet. Han ville med namnet locka nybyggare till bosättningarna i sydväst. Det hela låter lite i mina öron om de som propagerar för att bränna skattepengar på diverse gröna projekt i Norrland.
Det är Tomas Sniegon, från Språk- och litteraturcentrum vid Lunds Universitet som gästar oss denna iskalla måndag, 3 grader när jag åkte till lunchen, i näst sista dagen i mars månad. Han ger oss en mycket insiktsfull och intressant bild av denna ö som verkligen hamnat i rubrikernas svärta. Även om han till vardags forskar en hel del på Ryssland finns ju den senares nyväckta politiska intresse för arktis som ett hotande åskmoln i bakgrunden.
Ön ligger till synes perifert, från grekiskans peri (omkring) och phérein (bära), ty den ligger i utkanten av den bebodda ”civiliserade” världen. Nu är ju våra kartprojektioner sådana att Grönland ser stort ut som Afrika men är 14 gånger mindre. Emellertid är ön fem gånger större än Sverige med 80% is på sin yta. Grönland ligger bara 26 km till Ellesmere Island i Kanada. Så det är relativt lätt med lämpligt färdmedel att ta sig till den amerikanska kontinenten och ser väl mer ut som en del av den världen än våra egna trakter.
Landet har en intressant politisk utveckling i ett äktenskap med Danmark som sträcker sig över århundranden fram till 2009 års reform då det blir en självständig nation inom Danmark. Alltså snarare en exklav än en enklav som Vatikanstaten. Från latinets ”clavus”, exklav alltså i princip utlåst.
Med god fart och exemplariska powerpointbilder guidar oss Tomas genom både rena faktauppgifter kring Grönland, den svåra avvägningen mellan tradition (jägarsamhälle) och modernitet (här jagar man annat), relationen till EU och NATO, överdådiga naturresurser och vad som bidrar till Grönlands BNP.
Tydligen är turismen på framväxt där jag blir glatt överraskad över att kryssningsfartygens passagerare som gör landhugg tar selfies snarare än bilder av infödingarna. Vi får höra om det dagliga livet för Grönlänningarna i en föränderlig tid och lite överraskande är det att man skiljer på äktenskap beroende på vilka som ingår dem. Särskilt som även om de huvudsakligen hör till inuiter så har de en stor komponent europeiskt inslag. Vi får heller inte glömma att vi ju delar genetiskt material till nästan 99% med schimpanser och bonoboer.
Så var det det här med epicentrum i den mycket intressanta titeln till föredraget. Från grekiskans epi (ovanpå) och kéntron (centrum). Ett ord som myntades av en seismolog (Robert Mallet) på 1800-talet för att beteckna en punkt på jordytan rakt ovanför jordbävningens egentliga punkt (hypocentrum). Och minst sagt bor man på en krutdurk om man bor på Grönland. Nu i hela världens blickpunkt, massor av fyndigheter av vad det moderna samhället trängtar efter men i en miljö där man bör tänka flera gånger innan man utvinner dem.
Tomas avrundar med att berätta om ett antal nationer i världen som fått för sig att de är arktiska – likt Kina som pratar om en ny Sidenväg i norr. Vad jag vet kallar vi det redan nordostpassagen. Minns mitt pojkrum som var belamrat med polarfararböcker. André och Scott var ena klåpare. Adolf Erik Nordenskjöld kom högre upp i aktning med sin Vegafärd genom nordostpassagen. Hjälten var naturligtvis Amundsen med både nordvästpassagen liksom sydpolen för att nämna några.
Som vanligt blir de många frågorna en god mätare på hur intressant det var att få lite mer kött på benen om Grönland. Detta var dessutom Tomas tredje föredrag i klubben och vi ser verkligen fram emot ett fjärde om några år. Ett stort och varmt tack Tomas. Välkommen åter till oss!
Nästa måndag är det annandag påsk, och då ses vi inte. Men därefter!
Text och bild: Peter Apell