Vaknar upp till Simpsonmoln i den tidiga gryningen. Går en promenad med Finn. Hararnas vårlustrusningar över slätten får honom att få utlopp för sina innersta Border Colliekänslor.
Luftigt leksamma låtar på Ystads teaters scen med Lill Lindfors föregår det festliga firandet av femtio rotationer kring solen för vår Rotaryförening Ystad S:t Petri. Det är lördag kväll 22 mars 2025. Stort tack Lill och Mats Norrefalk för en fantastisk konsert.
1975 var alltså året som vår klubb såg dagens ljus. Rösträttsåldern sänktes till 18, miljöskandalen i Teckomatorp briserade och bälteslag för framsätet infördes. På SVT-Play ligger just nu en dokumentär ute om du vill minnas: ”Året var 1975”. Ute i stora världen slutar Vietnamkriget, Microsoft grundas och Margaret Thatcher väljs till ordförande för Torypartiet.
Efter bubbel, mingel, nödvändiga besök och en förändrad bordsplacering äntrade den samlade festskaran själva det rosenrött belysta lutande scengolvet på denna anrika Ystads Teater med den imposanta handmålade landskapsfonden i bakgrunden. Allt för att ge en verklig 3D-effekt.
Thomas Lantz, vem annars, fick i festens finaste framträdande ta emot både blommor för det fantastiska arrangemanget (Stort tack Thomas från oss alla) och för sina andra viktiga och givande gärningar för klubben, skulle ibland säga uppoffringar. Han fick av distriktsguvernören emotta insignierna för och kan nu titulera sig Paul Harris Fellow. Inget öga var torrt – särskilt inte Thomas’.
Efter bubbel, mingel, nödvändiga besök och en förändrad bordsplacering äntrade den samlade festskaran själva det rosenrött belysta lutande scengolvet på denna anrika Ystads Teater med den imposanta handmålade landskapsfonden i bakgrunden. Allt för att ge en verklig 3D-effekt.
Thomas Lantz, vem annars, fick i festens finaste framträdande ta emot både blommor för det fantastiska arrangemanget (Stort tack Thomas från oss alla) och för sina andra viktiga och givande gärningar för klubben, skulle ibland säga uppoffringar. Han fick av distriktsguvernören emotta insignierna för och kan nu titulera sig Paul Harris Fellow. Inget öga var torrt – särskilt inte Thomas’.
Thomas var även Toastmaster och tog tag i talsjok och talträngdhet så maten inte kallnade mellan serveringarna. Många kände sig manade, eller rentav kallade, att säga några ord denna jubileumskväll.
Vi fick njuta av ett suveränt rimmat tack till damerna, återblickar på tidigare presidenters egenheter, dottern till en av grundarna av Rotaryklubben S:t Petri iförd moderns festkläder från 1975, distriktsguvernören med förflutet i Öja gjorde en kavalkad över året 1975, systerklubbens Öresundsbroslipsklädde president talade om vad ett fadderskap innebär, liksom kloka ord från vår Youtubemästare.
Liksom vid våra luncher var även denna kväll maten en viktig fond till det hela. Räksallad, fläskrätt och en rejäl bit Princesstårta avslutade det hela framåt 24-snåret på kvällen. Nattamat för en del av oss. Lingonsylt till fläsk? Var det inte lingonsås också. Alltid får man lära sig något nytt.
Vi ombads komma med kläder som hade någon ”twist” som vi säger på rekorderlig svenska. Ganska exakt för 50 år sedan inhandlade jag en väst som är så gammal att det t.o.m. står Made in Italy – när såg man det senast! Införskaffades under en av otaliga resor till Italien på den tiden. Förutom det Italienska köket där maten baseras på enkla och fräscha råvaror var det som gjorde störst intryck på mig att man åt mat i ordentlig belysning även om det var kalla lysrör ibland. Så för ett ögonblick när vi satt på scenen i rosaskimrande ljus med en folktom parkett på sidan av oss, tändes några lysrör. Vilken välsignelse. Innan dess hade vi som var hetast på maten famlat i mörkret för att lägga upp huvudrätten. Så vill jag ha det när jag äter!
Kvällen fick en fin och magisk avslutning med Marianne Wallins sång, helt a cappella, med en hundraårig visa med text av Jeremias i Tröstlösa (Levi Rickson) och musik av Gustaf Wennerberg, ursprungligen på Närkesmål vilket gör texten än mer spännande på slutet: ”En borde si på stjärnera. En borde vara två”.
Åker hemåt i marssöndagsnatten på ett tåg med många sammanbitna passagerare. Tänkte innan att så här dags är det bara ligister och festprissar ute. Efter att ha stigit av i Rydsgård och hört skränet från det mötande tåget FRÅN Malmö inser jag att ingen av nämnda kategorierna åker FRÅN Ystad så dags utan det är istället hederligt arbetande (trötta) människor – som en som var med ur den fantastiska serveringspersonalen under kvällen. Vi säger god natt och hon stoppar in hörlurarna igen.
Tänker på Jan Kullenbergs önskan – En framtid i fred. Jag liksom många andra av oss som står i begrepp att lämna över en värld som vi trodde skulle bli bättre är väldigt ledsna över de inledande decennierna på detta sekel. Så bra det känns då att få vara med om en sådan här kväll.
Kåsör: Peter Apell
Foto: Bruno Beijer, Ursula Hellberg