Denne vältalige och alltid charmante man kan naturligtvis inte återges i skrift. Han skall ses och höras med språkets fina nyanser och den inre brinnande låga som verkar driva herr Hjärre. Jag tar mina sju tättskrivna referatsidor och kastar i papperskorgen. Det blir ett helhjärtat ”kåserat” helt taget ur min minnesbild.
Låt mig från början vara tydlig med att många av mina kommentarer nedan utgår från det tolkningsföreträde jag har i och med att det handlar om konst och uppfattning om detsamma lär ligga i betraktarens öga. Nu har vi i våra ögon ingen större bearbetande förmåga utan det ligger snarare i betraktarens hjärna.
Mången konst appellerar ju också till andra sinnen än enbart våra synliga intryck. Dock skall här framhållas att precis som ni har en viss bandbredd i era hem på era nätverk, det vill säga hur mycket information som kan föras över per tidsenhet, så har vår syn den största bandbredden av våra sinnen. Så det är inte konstigt att just konst handlar mycket om vilka intryck vi får denna väg.
Det finns ett lätt sätt att på ett någorlunda bra sätt rekonstruera dagens föredrag. Nästa gång i Simrishamn, och varför nästa gång då det faktiskt motiverar att ni reser dit just av denna enda anledning: besök Konstmuseet Gösta Werner och Havet.
Jag har tidigare haft tre stående besöksmål i Simrishamn. Först besök i Simris på Thomas Wallners Galleri som tyvärr flyttat åter där han började i Malmö för 50 år sedan. Sedan lunch på Sjöfolket – deras smörgåstårta förutom den vanliga lunchen är obeskrivligt bra. Därefter besök på stadens största konsthall Autoseum. Ja även om jag är bilnörd finns här metallkonst av stora och sköna mått om man ser det som det istället som något som skall flytta en mellan A och B som det lär heta. Men nu är det helt klart att jag kommer att råda alla som besöker Simrishamn att besöka utställningen med Gösta Werner och hans långa kärleksrelation till havet, bland annat som sjöman i totalt 13 år.
Det skall väl i sammanhanget nämnas att Leif Hjärre med förflutet i möbelbranschen, bland annat möblerat många Svenska ambassader här och var i världen, verkligen hittat en nisch i sitt liv för ovärderliga insatser att låta oss dela detta intressanta kulturarv. Helt enkelt heder och respekt för denna insats!
Apropå varningen ovan, Gösta Werners tidiga pennteckningar och akvareller fångade mitt öga då de gav möjlighet att läsa in så mycket i målningarna där konstnären skickligt utelämnat det mesta och ger mig möjlighet att fylla i det jag vill ha med. En annan person tolkar och lägger in sina saker på sitt sätt. Det påminner mig om att jag njuter allra mest av musik där man utelämnar allt ”bjäfs” mellan de viktiga tonerna. Musik före 1900-talets början ger mig en nära-döden-upplevelse i klass med att följa en TV-inspelning med ett kommunfullmäktigemöte. Visserligen med god avsikt att öka det demokratiska sinnelaget men får fullständigt motsatt effekt. Så du nya medlem, Paula Nilsson, som officiellt togs emot av oss alla i klubben idag. Det måste vara tufft att slitas mellan sina ideal och goda förutsättningar och småaktigheten som verkar finnas. Hoppas du kan dela med dig av dina erfarenheter framöver i ditt egoföredrag.
Nåväl Hjärre visade oss ett antal av de perioder som Gösta Werners skapelser delats in i av konstkännare och kanske ibland bara förståsigpåare? Jag har problem med Gösta Werners senare mer affischliknande skapelser som likt frimärkssamlingar skapar en totalitet som visserligen berör men i stort sett sedan han började skriva ord och meningar på sina skapelser dyker den i attraktivitet. Det är som han blir så övertydlig i sin konst att han inte längre vågar låta oss betraktare tolka vad det är vi ser.
Det här med perioder är i sig självt ett intressant fenomen då det verkar prägla mycket av skapande verksamhet. Finns även i mitt eget fält, fysik, där de kanske ”främsta” av mina kollegor har ett antal sådana tydliga perioder i livsgärningen medan mina mer mediokra kollegor oftast har en enda period under livet. Så är det en inre drivkraft hos goda konstnärer eller har man helt enkelt ledsnat på sitt tidigare uttryck som ju ofta upprepas ett antal gånger. Har en konstnärsvän i Malmö som just påpekat att är man alltför kreativ blir det svårt att leva på sin konst!
Då återstår sammanfattning av dagens föredrag. Ett besök på museet i Simrishamn, Gösta Werner och Havet, är ett måste. Just nu med en specialutställning med latinamerikansk samtidskonst fram till 25 maj. Har man tur kanske man kan få Leif Hjärre som guide dessutom? Museum låter kanske lite torrt men tänk på dess grekiska ursprung mouseion som ju var en helgedom tillägnad vetenskapens och konstens gudinnor (musor). Det var också ett ställe för djupare funderingar. Och det skall gudarna veta att i Gösta Werners konst finns mycket spännande (båt)teknik och skönhet i alla dess former liksom själva rummet för utställningen blir ett rum där betraktande och funderingar kring tillvarons skeenden inspirerar och utvecklar besökaren.
Stort och varmt tack Leif. Varmt välkommen åter när Du vill.
Nästa måndag har vi glädjen att välkomna Lars Schilken - Skådespelare och visionär, som talar om händelser från sitt liv. Varmt välkommen Lars. Och förstås varmt välkomna alla medlemmar och gäster. På måndag. På Saltan. Som vanligt.
Text: Peter Apell
Bild: Bruno Beijer