Vår kåseratör har under våra mötesfria veckor fått abstinensbesvär i avsaknad av möten att kåserata om. Så nedan kan ni njuta av hans nyttårsbetraktelse i väntan på årets första möten 2026: 12 januari i Mariakyrkan och 19 januari åter på Saltan. Så varsågod här är Peter Apells nyårskåserat, med en önskan till alla klubbkamrater, Rotarianer och vänner om ett Gott Nytt År.
"Inte ofta det är två å:n på raken! Den relativa frekvensen av bokstaven å i svenska språket är 1,338% att jämföra med den vanligaste som är bokstaven e med 10,149% även om a inte kommer långt efter med 9,383%. Visst, det beror på typ av text, vem som skriver och å i sig har ju snyltat på a:et då å:ets resa började med det fornnordiska aa (långt a-ljud) och ersattes på 1400-talet med ett a med ett litet o ovanpå. Intressant tycker jag att både Isländskan och Finskan har fler a:n än e:n och speciellt att Danskan har 2½ gånger fler e:n än a:n.
Den vitkindade gåsen försökte resa sig. Låg stilla. Utbredda vackert tecknade vingar. Död. Den trakt där jag har mitt tjäll är mycket fågelrik och dagligen drar nu hundratusentals gäss fram och åter för att äta upp sig inför flytten, träna formationsflygning eller kanske bara ha kul – vem vet? Ändå smärtar tanken, liksom synen, att denna enda gås inte längre får vara med i flyttskeendet. Troligen är det fågelinfluensan för min vän ornitologen säger att den är bara några år gammal. Är det inte ändå en tröst att den valde vår gräsmatta för sina sista timmar i livet?
Inte bara gäss dör. Min grekiske vän banjar bilgeneratorn med stor framgång. Den sedan i sommar envist lysande orangea laddningslampan slocknar! Har man en bil från 1956 som har problem med att ladda batteriet ligger allt i öppen dager jämfört med dagens inplastade motorrum där fjuniga ynglingar sitter framför datorer och diagnosticerar varför bilen inte startar som den skall. Banja har samma urgermanska rot som ”bane” i baneman, det vill säga kopplat till död.
Den här metoden att med en välriktad kraft få något att gå igång var min far suverän på. Brusade TV:n och det inte fungerade att vrida antennen, vilket ju var knepigt om den satt på taket, så gjorde han en välriktad dunk ovanpå TV:n. Norgemetoden kallade min värmepumpsreparatör det hela. Minns vi kallade det Janne Långbenmetoden. Har även hört mekanisk övertalning, pedagogisk knackning och rakt av slagmetoden. Vad kallar du det hela? Engelsmännen har termen percussive maintenance som ju till och med har en vetenskaplig klang över sig.
Det finns andra sätt att väcka liv i en död magnet än att banka på den. Ni vet att en magnet har en riktning – med en sydpol och en nordpol som man kallar det. En magnet har på mikroskopisk skala ett antal delmagneter som pekar i olika riktningar om det vill sig illa. Genom att gnida en annan magnet utanför det hela eller linda en tråd omkring magneten och köra en ström igenom kan man få alla dessa områden att peka åt samma håll och man får en kraftig magnet. Genom att slå med en kraftig hammare/slägga kan man också få dem att peka åt samma håll. Det var det Georgios gjorde.
Jag har, som jag hoppas ni har, haft en riktigt fin och rofylld juletid. En av höjdpunkterna var när barnbarnet (lite drygt tre år) fick assistera den för tillfället, på grund av benbrott, inkapaciterade tomten som tomenissa och gå runt och dela ut julklapparna till oss. Det ögonblick av som det såg ut skräckartad insikt att inte bara hon utan alla andra i rummet också skulle få julklappar är helt obeskrivlig, även om jag nu gjort ett försök. Värre blir det nästa gång då även lillasyster kommer att vara införstådd med det hela och antal och storlek mellan deras vardera högar kommer att spela in för julfriden.
Jag vet att jag inför 2025 skrev en krönika över äldre män i min egen ålder som verkar göra allt för att denna värld skall bli en mindre trevlig plats att leva i – än mindre vilka tankar man får vilken värld våra barnbarn får ta sig an. Kan inte säga att 2025 års händelser gjort att jag ändrat inställning. Vill ändå så här sist i kåseratet, med 2026 bara bakom hörnet, hoppas på att 2026 blir året vi ånyo kan se framtiden an med tillförsikt varför jag önskar er alla ett gott, utmanande och överraskande 2026. Vi ses den 12:e januari i Mariakyrkan och kom ihåg att vi har vinter så här års för att jordaxeln nu lutar cirka 23 grader bort från solen. Dock är det så att den tredje januari är vi som närmast solen i vår årsbundna bana.
/er tillgivne kåseratör
Solen är nu på väg uppåt på himlen igen även om den ännu kastar långa skuggor på eftermiddagen".
Text: Peter Apell