Så har då höstterminen kommit igång på allvar med intressanta föredrag, vänner möts och mat avnjuts i en himmelskrud för dagen med höstlika moln som hänger lågt. Solen når dock ner emellanåt.
Ortnamn fascinerar nog oss lite till mans. Jag minns en gång när jag hade en ishockeyperiod under året jag bodde i Umeå. Vad göra i vinternatten annat än att tränga in sig i Björklövens ishockeylada och dessutom flyga runt i landet på slutspelet. Kom då till några vänner i Dalarna i orten Sprakxya. Betyder helt enkelt Sprakes inhägnad för den som är ortnamnskunnig. Det kanske intressantaste, och här tar jag gärna emot förslag från er läsare om en skånsk motsvarighet, är att ortens namn uttalas ”sprascha”. Finns det skånska orter som uttalas helt annorledes än de stavas?
Till Mathias Strandberg på Institutet för språk och folkminnen, som med hög röst och lugn framtoning invigde oss i olika aspekter kring ortsnamn. Själv är han bördig från Olseröd, mellan Degerberga och Brösarp och hamnar därmed mellan två stora huvudtyper av skånska dialekter. För övrigt nära backen ner mot Kristianstadslätten där något ljushuvud lyckats sätta upp en fartkamera.
Mathias pekar på tre huvuddialekter i Skåne – den nordskånska med starka diftonger, den sydskånska med mildare och den där emellan. Det som slår mig lite är att de gränser han visar inte följer de stora åsarnas sträckning genom landskapet. Innebär det att dialekterna kom till efter man lättare kunde passera dessa naturliga hinder?
Den språkvetenskapliga forskaren frågar sig kring ett okänt namn hur det skrevs förr, det dialektala uttalet, vad namnet eventuellt betyder och sakliga förhållanden. Tre intressanta frågor uppkommer nästan genast. Dels en nästan retorisk fråga hur högt ett skånskt berg är! En annan intressant är om när man under skiftestiden flyttade ut gårdar. Fick gården Perstorp namnet för att ägaren Per ville utmärka sig eller kallade de som var kvar i bykärnan det för Pers torp? En tredje frågeställning är hur uttalade man namnet innan det finns skriftliga källor att tillgå? Vill du läsa mer finns serien Skånes ortnamn (1958-) liksom Skånsk ortnamnsdatabas (https://www3.isof.se/beb/).
Mathias avslutar med några direkta exempel som Herrestad och Svartskylle. Båda har ett förled av ett fornnordiskt danskt mansnamn (Haerwer och Swart) och efterled stad respektive källa. Han associerar Fylan till ett gammalt ord för rutten och stinkande (ful) och avslutar med tre varianter på vad namnet Ystad kan ha för ursprung. Kommer Y som en omskrivning av Öja (Öjas båtlänning), ifrån idegran (stället med idegranar) eller är det ytz med betydelsen yttersta staden? Vi vet helt enkelt inte ännu.
Har vi tur kommer Mathias åter till oss under våren och fortsätter sin exposé och kanske dessutom kan få möjlighet att sluta klockan 13. Ett ansvar som vilar helt och hållet på oss arrangörer att se till att våra luncher slutar senast 13. Frågorna är livliga och även Österlen får sin förklaring i att den östra farleden passerat utanför våra kuster. Min bordsgranne Gladsaxhotellägaren bör kunna spegla sig i den ”glänsande hällen” eller den ”glänsande farliga ån” …
/peter apell