Det var ett kärt återseende med klubbkamrater både i egna klubben och i Ystad Rotaryklubb. Vi ordnar ju en ”nyårsbön” växelvis. Även om våra klubbar börjar sina ordinarie verksamheter nu på torsdag och för Ystad S:t Petri nästa måndag känns det ändå som en fin början på Rotaryåret 2026.
God fortsättning var nog det vanligaste hälsningsordet – en den 12:e Januari välgångs-önskan om det nya året som just börjat. Finns ingen bra direktöversättning till Engelskan vilket får mig att tänka på en tidigare arbetsplats där skylten ”Gods” visade var ankommande varor/paket skulle levereras. Den fick våra Engelska besökare att dra på smilbanden – så ni har en separat ingång för gudar?
Vi samlas i Mariakyrkan med Gert och Lena Nilsson som gudabenådade officianter. På tavlan psalmerna 196, 47, 42 och 716. Inte möjligt med förra årets numerologikåserat men vackert som så med en summa på 1001 som i sig är en läcker multiplikation av 7, 11 och 13. Bland oss grå varelser i kyrkan hittar jag i psalmerna både vit och purpurfärgad, liksom att Psalm 42 har en melodi från Strasbourg – staden med rött, vitt och silverfärgat i sitt vapen. Dagens tema är naturligtvis så här års Jesus; så jag funderar på vilken färg är Jesus?
Både Gerts och Lenas inslag går in på det nya året, som just börjat och möjliga sätt att förhålla sig till det och allt vi gjort, tänker att göra eller inte gjort förra året. Med återkommande element som årstider, ja året självt, är tiden mer linjär. En tydlig riktning säger Gert. Vi måste fånga varje ögonblick då det inte kommer åter ty vid varje ögonblick har tiden gått vidare. Nu finns enbart i detta nu. Jesus är enligt Gerts mening dock densamme hela tiden. Så vilken färg är Jesus? Tanken vägrar släppa mig.
Ur brusande, smäktande och på gränsen till integritetskränkande orgeltoner vaknar vi upp ur detta ögonblick i tillvaron och ställer in siktet mot ordenshuset Sirius. Brusande och smäktande kanske är för positivt? Jag har tyvärr under årens lopp tillägnat mig en hörbar svårighet att tycka om orgelmusik. Lite som Bromans relation till dragspel gissar jag? Båda är ju en form av bälgmusik och vi heter båda Sten.
Vi balanserar bort på den isfläckiga gatan med hängande istappar mot Sirius, den efter solen mest ljusstarka stjärnan vi har, belägen i stjärnbilden Stora Hunden. Går tillbaka på ett grekiskt ord (seirios) som betyder glödande, brännande. Och det hade varit skönt med lite glödande och brännande hetta i ordenslokalen. Månne en brasa? Jag som tur var klätt mig för att kyrkan skulle vara kall då kvicksilvret var nere på 10 minus sistlidna natt.
Här fick vi nu med en anksmörgås till förrätt och lax till huvudrätt möjlighet att göra det vi kanske gillar allra bäst med Rotary. Att äta och snacka med likasinnade om allt mellan himmel och jord. Ner på oss blickade ögonen från fem porträtt – tre gubbs och två kvinns. Jag blev inte förvånad att båda kvinnorna i den fint gjorda presentationen på väggen definierades enbart genom sina män. Hoppas på bättring tills nästa års nyårsbön.
Fortfarande konverserande tog trerättersmiddagen ett abrupt slut med kaffe och liten kaka som innan utlovats i dessertordalag. Det var i själva verket kaffe och kaka. En liten kaka i detta sammanhang förväntar jag mig skulle ha varit med någon form av kräm /grädde /chockladtopp … Vi pälsar på oss för att ge oss ut i det fortfarande svaga januariljuset då solen redan är i moln och temperaturen har börjat gå över noll. Hjärtligt varma inombords säger vi hej och Rotaryåret 2026 har börjat bra.
Nästa måndag börjar terminen på riktigt, dvs med lunch och föredrag på Saltan. Än har Erik inte aviserat vem som är talare. Håll utkik på denna sida så får Du veta snart. Men helt klart är att vi ses måndag den 19e januari kl 11.30. På Saltan. Som vanligt. Varmt välkommen önskas alla medlemmar, Rotarymedlemmar och gäster till vår lunch.
Kåserat: Peter Apell
Bild: Bruno Beijer