För mig som boendes på den här sidan av Ystad var det en trevlig resa till dagens Rotaryträff genom vajande kornfält där översta lagret börjat skönjas i ljust ljusgrönt när det går vindvågor genom axen.
Tre resor hann jag med idag. Den första i min ”Pacific Blue” Nash Statesman från 1956. Jag har lärt mig med tiden att när jag åker i mina veteranfordon så är själva resan minst 80% av behållningen. Kanske för att jag inte kan vara så målmedveten med 70-åringen att jag är säker på att ens komma fram.
Det sägs att varje resa börjar med ett första steg och jag vill hävda att stegen fram till målet oftast överskuggar själva målet om man tar sig tid och njuter av resan. Tror synsättet ändrade sig som mest när jag gick i pension och numera gärna tar 101:an till Malmö istället för E65:an.
Den andra resan är egentligen bara ett första steg. Vår president under 2026, Håkan Jeppsson, reser sig plötsligt vid bordet, efter en smakfull lunch, och tackar för sig och tiden som återanvänd president.
Inom ett kort ögonblick står jag där själv med kedjan runt halsen som klubbens president för Rotaryåret 2026/27. Tänkte på en tidigare rektor vid Chalmers som när han avgick tackade jag honom för vad han inte hade gjort. Läs rätt – det är ett beröm. Håkan kunde ha gjort en massa både onödiga och oönskade saker under sin tid som president. Istället har han lärt mig i grunden hur man kan sköta klubben utan stora åthävor, med lågmäld profil och med gott humör liksom omtanke om medlemmarna. Tack för din insats Håkan. Försöker följa den inslagna vägen.
Den tredje resan är att vi är i Klagstorp. Orten var central på den tiden betorna transporterades med tåg genom landskapet med två korsande banor genom orten. Många bodde här då och idag kanske 600 själar med grannbyn Vallby bor här. Byn är uppkallad av den danske kungen Harald Klak som lär ha bott i trakten.
Vad gör Rotarygänget här? Jo i det gamla kommunhuset finns Uniformsmuseet. Efter en halvannan timme finns bara beundran för vår guide Lars Karstens’ kloka och insiktsfulla guidning liksom en övermäktig känsla av att ha sett hela Sveriges utveckling de senaste 150 åren. Otroligt imponerande vad som har skapats. Detta sagt av en som väl i stort sett alltid haft en något ansträngd relation till uniformerade personer.
Det starka i konceptet om man får säga är att uniformerna får liv genom att de är skänkta av innehavaren själv. Plötsligt blev dammiga museiobjekt levande på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Likaså att se den historiska utveckling gjorde att tiden samtidigt stod stilla i vår kaotiska vardag. Känner du dig stressad eller jäktad så tillbringa några timmar i Uniformsmuseet som en ”retreat”. Tack Lars! Och tack Erik för årets alla spännande föredrag du lagt tid och möda på att ge oss i klubben.
Är det torrt längtar vi efter regn och har det regnat vill vi ha solsken. Minns under åren i Indien glädjen då monsunen äntligen anlände. Här hemma verkar det nästan tvärtom – så fort skolorna slutar börjar vår regnperiod och inga glada miner direkt. Tror dock oavsett vädret att vi alla åkte hem med stor behållning efter denna utflykt till Klagstorp.
Vill påminna er redan nu att vi drar igång vår reguljära verksamhet måndagen den 17 augusti med den nya lunchtiden 12.30. Tänkte vänta till dess att berätta lite mer om vem jag är liksom avge någon form av inriktning för Rotaryåret 26/27. För er som får Rotaryabstinens har jag öppet hus från 12.30 den 20 juli. Hoppas få se några av er på besök då. Om inte annat styrelsen som har möte den dagen.
Njut av de ljusa nätterna
Kåserat: Peter Apell
Bild: Beijer Beijer