För dagens program står vår nygamle medlem Royne Levin som skall berätta om sitt starka engagemang inom teater och musik.

 

En klar höstsol lyser från en lika klar himmel. Jag har ändrat inställning till vädret på så sätt att det är alltid blå himmel och sol som utgångspunkt. Ibland kanske det blir några moln och till och med regn. Men detta känns oändligt mycket bättre än att utgå från dåligt väder och glädjas åt en liten solstrimma då och då.

 

Döm om min, och jag tror flera andra av oss som inte läst dagens program, förvåning då förutom Royne är där också med sina saxofoner Anna Hedar och Nadja Eriksson med ett rejält keyboard.

 

Med smärre inspel av Royne fick vi vara med om en kavalkad av sammetslen musik. Smakprov på låtar som följt oss genom livet framförda med brio och inlevelse. Bilder från dagens konsert i all ära men jag är glad för er som kom och lyssnade. Ett oförglömligt ögonblick i klubbens historia om jag skall ta till brösttoner. Anna Hedar och Nadja Eriksson

 

Royne som är i full gång med att börja arbeta i Ystad både som ordförande i Riksteaterföreningen i Ystad liksom ansvarig för all den verksamhet som skall dra igång 15 maj i Surbrunnsparken, med scener som kan ta tusentals besökande berättar, inlevelsefullt om det hela på en inte alltför grov Göteborgska.

Vid vår lunch den 5 oktober, hade vi den stora glädjen att välkomna Carola Gillheim som första mottagare av Klubbens Kulturpris, med motiveringen att hon ’med värme, omtanke och enastående drivkraft skapat en inkluderande miljö, där varje individ får möjlighet att växa. Genom sitt arbete på Studio Danza har hon genom dansen inte bara undervisat i dans utan också stärkt självkänsla, gemenskap och framtidstro hos många barn, ungdomar och vuxna’, något som gjort henne till självklar mottagare av priset.

 

Vi gratulerar varmt Carola än en gång på detta vis. Stort Grattis.

 

 

 

Groucho Marx lär ha sagt i mitten av 1930-talet: jag glömmer aldrig ett ansikte men i

ditt fall gör jag ett undantag. Kom att tänka på det när Anders Evander, dagens gäst och

föredragshållare, berättade om ett liv i kirurgins tjänst. Alltså om han opererat mig och

måste operera igen skulle han känna igen mig på mina inälvor?

 

Vi fick en fantastisk överblick hur kirurgin gått framåt under Anders yrkesliv. Minns ni

Christina Sahlin som var här för ett par veckor sedan – också hon är kirurg och årsbarn

med Anders så det var ett kärt återseende när hon var vår gäst idag och de verkade

rörande överens om att övergången till titthålskirurgi, där det är möjilgt, varit av stort

värde för patienterna. Tänk att komma in på morgonen, opereras och åka hem på

eftermiddagen.

 

Anders tar med oss på en resa där man gått från panoramaperspektiv till titthålskirurgi.

Vi fick se bållånga ärr av en undersökningsmetod där man snittar ett ställe och undan

för undan skär upp patienten allteftersom man letar efter vad som kan vara felet.

 

Påminner lite om när äldsta dottern en gång fick ett halvt får av grannen som tack för att

hans får fick beta på vår mark och undrade sa till mig – vilken ledd skär man fåret.

Anders betonar pedagogiskt titthålskirurgins fördelar; rätt diagnos, mindre snitt, snabb

återhämtning, bättre resultat och lägre kostnader. Jag har själv som princip inga

mediciner och ingen kirurgi så länge det kan försvaras. Efter Anders genomgång idag

får jag kanske ge kirurgin en större chans om det skulle knipa. Eller för att ånyo låta

Groucho Marx tala: om du inte gillar mina principer har jag andra.

 

Jag tycker vi börjar hitta våra rutiner för den nya lunchordningen. Speciellt, vilket jag inte

tänkte på först, är att vi kan sitta ner och snacka sinsemellan och med föredragshållaren

efter själva mötet är slut utan någon form av tidspress. Tidigare var man som oftast

tvungen att rusa iväg när föredraget var över.

 

Nu säger väl vän av ordning att med två av fyra luncher med kirurger som

föredragshållare att fortsätter det så här tappar man helt aptiten. Anders film där man

tog bort en gallblåsa påminde väldigt mycket om en fiskrätt innan den anrättats.

Att ta bort gallblåsa kallas kolecystektomi efter grekiskans chole (galla), cystis

(blåsa/säck) och ektome (utskärning). Fick mig att tänka på koleriker. Ni vet att man

brukar dela in människor i olika temperament; koleriker, sangviniker, melankoliker och

flegmatiker. Kolerikern ansågs ha överskott av gul galla och brusar lätt upp – häftigt

humör med andra ord.

 

Anders har nog mer av flegmatiker (flegma – grekiska för slem) i så motto att på ett

mycket lugnt och pedagogiskt sätt lotsade han oss fram från gårdagens begränsade

möjligheter att se in i kroppen till dagens fascinerande instrument för att göra allt vad

som behövs genom små portar på kroppen där man sticker in de olika instrument som

behövs och tar ut det som blivit över. Och vi fick se och ta på dem – det slår den bästa

Robotteknik och AI kommer nog ytterligare att påverka detta området. Intressant att

man i början letade efter dataspelsvana läkare som kunde jobba med händerna på ett

optimalt sätt för titthålstekniken. Nu kan läkaren sitta osteriliserad i ett annat rum och

genomföra hela operationen med millimeterprecision.

 

Går hemåt i solskenet och funderar på det här med ektomi – att kirurgin används till viss

del genom att skära bort saker. Visst finns det mycket vi kan leva utan men är vi helt

säkra på att de inte har funktioner vi skulle behöva ha kvar?

 

Hur som helst solen tar överhanden och jag har numera gått över till att betrakta en

solig himmel som normaltillstånd och moln och annat som ett tillfälligt ont. Det gör livet

lättare än att bland moln och annat leta efter en strimma sol. Som mina norska vänner

säger Solen skin bak skyene kvar dag. Tack Anders idag sken solen även inne i vår

lunchrum!

 

Kåserat: Peter Apell

Bild: Bruno Beijer

 

Sommaren har inte lämnat oss ännu i vår årliga resa kring solen även om jag i söndags morse på väg mellan Skene och hemmet fick uppleva både älg, hjort och sjörök. Vattnet nu varmare än morgonluften gör att vattenångan syns som dansande varelser på sjöytor. Älvdans i ordets rätta bemärkelse. Inte älv som i vattendraget utan det mytiska älva som är den feminina formen av alv/alf och går tillbaka på en indoeuropeiskt rot för vit. Emellertid även älv har en koppling då det latinska albus är just från samma stam vit och tros ha gett upphov till ordet för vattendrag då när det forsar starkt ju ofta är vitt (vilt) skummande. Så här finns grunden både till flodnamnet Elbe och engelskans white water som vi kallar fors och jag skall inte trötta er med att gå vidare i tankekedjan utan istället …

 

klubben hade i måndags besök av vår guvernör Malin Andersson som berättade på ett inspirerande och engagerande sätt både om sig själv, sitt intresse för Rotary och vad hon vill med sitt guvernörskap. I södra Sverige finns 95 olika former av Rotaryklubbar – de flesta som vår, med totalt 3200 Rotarykamrater. Årets alla måndagar och fredagar gör det emellertid helt enkelt omöjligt för Malin att besöka alla under ett Rotaryår, så vi var lyckligt lottade med denna presentation. Läs både besöket OCH dess innehåll.

 

Jag har många gånger återvänt till att ett av de viktigaste komponenterna i våra föredrag är att föredragshållaren både ser glad ut och förmedlar glädje över ämnet. Malin är nog en av de mest proffsiga jag mött i det hänseendet. Hon är helt enkelt Rotary! Får dock medge att jag trots ett liv i osäkerhetens tecken var extra nervös som nybliven president inför detta besök då vi dessutom fick en ny lunchordning som jag timmen innan fick reda på att vi måste förändra dagens schema på grund av en jättekonferens på saltan. All oro dock helt obefogad. Malin fick nog oss alla känna en viss stolthet både över Rotary och att hon är vår guvernör.

 

Stolt är ett ord jag sällan använder efter åren i USA. Malin säger sig vara en stolt Rotarian. Ordet haltar något i svenskan, känns lite ovant och kantigt, men är man samtidigt så ödmjuk som vår guvernör är får det en mjukare innebörd som ger oss något att tänka på. Hur beskriver jag mig själv när jag berättar att jag är med i en Rotaryklubb? Till vardags är Malin medlem i en av Ängelholmsklubbarna och jobbar mycket med organisations- och ledarutveckling i sin profession. Läs det sista igen. Jag blir trött bara jag hör begreppen så det blir så mycket mer intressant när Malin kommer in på att det rör sig om hur människor växer, skapar kunskap och vetskap liksom ingår i ett större sammanhang tillsammans med andra.

 

Det är alltid en avvägning hur mycket av familj(eliv) man skall ta in i ett jobbsammanhang. Malin var här som guvernör och samtidigt är hon som alla vi andra i mitten av en stor familjecirkel med barn, barnbarn, föräldrar … Jag tror vi alla skall skatta oss lyckliga att vi fick se denna sida av guvernören liksom att Malin delade med sig av fyra livsprinciper som vuxit fram. Kontraster förgyller, det finns alltid ett val, inga måsten bara vill och det handlar om hur du tar det.

 

Påminner mig om att vi lär kunna hantera 6-7 tankar samtidigt varvid en kollega tyckte man skulle bygga ett samhälle på max 6-7 principer. Skulle nog bli oändligt tråkigt. Men som individ så tror jag vi många av oss har tänkt fram en livsfilosofi som gör att vi kan möta livets utmaningar av alla de slag.  Så när jag ändå har pennan och fick mig en tankeställare av Malins livsfilosofi så inser jag att det har ju jag också.

 

Läsaren som nu tycker det gått för långt med skribentens hybris kan hoppa detta stycke och fortsätta med slutet. Hur som helst ”Tro inte på allt som är sant” ur Figaros Bröllop liksom att bryta mot 11:e och 12:e budorden betyder mycket för hur jag tar mig an verkligheten. Skall väl förtydliga att det elfte är ”Det har vi aldrig gjort” och det tolfte ”Det har vi alltid gjort” och givet jag var på barrikaderna 1968 så är betoningen på att bryta dem. Jag har en fjärde princip också men den väntar vi med även om en ledtråd är ett citat av Groucho Marx: Those are my principles and if you don’t like them … well, I have others.

 

Har vid ett tidigare tinllfälle diskuterat med Malin om hennes betoning av vetskap/kunskap för våra handlingar. Min utgångspunkt har då varit - hur vet jag vad jag inte vet eller borde veta? Tror nyckeln till det hela är att ständigt vara nyfiken och som Malin betonar gång på gång som jag tycker sammanfattar hennes besök: ordet gör med betonig på att göra. Verkstad med andra ord. Kom gärna igen till oss Malin om vägarna tar dig söderut. Måndagar 12.30!

 

Kåserat: Peter Apell

Bild: Bruno Beijer

 

 

 

 

Vid dagens lunch – den sista innan sommaruppehållet – bevittnade vi också hur Presidentkedjan överfördes från Håkan Jeppsson till Peter Apell, som alltså är vår nye President.

 

Vi säger stort och varmt tack till Dig Håkan för det fina sätt Du lett klubben under det gångna året och mer därtill. Och vi säger ’All framgång’ till Dig Peter som nu håller i ordförandeklubban under de kommande tolv månaderna.

 

Presidentskiftet skedde vid klubbens besök på Uniformsmuseet i Klagstorp.

 

 

När jag såg titeln på första powerpointbilden höll jag på att svimma; Frivilliga Försvarsorganisationers samarbetskommitté i Skåne. - Menar ”karln” allvar? Går det att börja så här? Jo det gick, och med bravur. Kort, koncist och mycket informativt kring själva strukturen i olika samhällsaktörers och individers ansvar vid händelse av det vi inte vill skall ske.

 

Dagens föredragshållare Anders Kristiansen är ordförande i ovan nämnda kommitté där 18 olika ”organisationer” samarbetar. Fem har anknytning till transporter och lika många verkar inom ”utbildning”. Tre sysslar med infrastruktur och lika många med stödverksamheter i samhället. Till slut två som har djurinriktning. Totalt räknar man in 400.000 medlemmar.

 

Fredrik Wrange är först ut. Född 1955 i Göteborg (Väster-vik1). Fantastiskt inspel om sitt liv så där bara rakt upp och ner även om jag tror det kräver tio gånger insatsen i förberedelser än själva tiden det tar att leverera re-egoföredraget. Klubbens skattmästare. Fredrik berör med inlevelse och allvar vad det är som fostrat eller som jag tycker är ett bättre ord han nämner – format honom som människa.

 

I en blandning av förebilder i släkten, egenföretagare, långa utlandsvistelser och tvillingfödsel med hjärtproblem framträder en djupare bild av den Fredrik jag lärt känna i klubben. Utbytesstudent i ett USA vi inte längre känner igen och att utveckla ett chefsskap med mål och människor i fokus har format den då unga elevekonomens nutid.